Precis som människor har de egna personligheter.

Vi har en panda som är jättelat och bara ligger och sover när vi kommer med mat. Vi brukar alltid skratta åt hur lat hon är och när hon väl sätter sig där hon ska så brukar det gå väääääldigt långsamt att äta.

Det här är en annan panda men så här brukar vi hitta vår latmask varje dag, varje matning.

En annan panda vi har är nyfiken och klättrar i träd för att se vad vi pysslar med i andra inhägnader. Det är sjukt att se en stor panda sitta i ett svajande träd. Trädklättring är något pandaungar håller på med för att skydda sig mot faror när de är iväg från sina mammor.

Sen finns det tre pandor till och om jag har förstått det rätt är bara en av de fem pandorna en hane. Eftersom vi är på något som kallas ett ”breeding center” så förstår vi att det är honor där. Och när vi matar den panda vi tror är en hane brukar en av honorna stå utanför hans bur och de brukar göra ljud åt varandra. För att vara ett så stort och tungt rovdjur är ljuden väldigt mesiga….

Hanen är mindre och har hår borta på örat. Att han är mindre låter kanske konstigt men eftersom honan är tyngre låter det logiskt att hon är större också. Han ena öra har då hår borta och det har lärt oss att själva örat är bara hälften så stort som vi trodde. Öronen är nästan bara hår!

Såhär söta är våra små rovdjur ibland.

Pandor är som jättestora bebisar. De sätter sig med ryggen mot dig när de inte vill äta, de kollar på maten de tappar och förväntar sig att du ska plocka upp och händer inte de gör de ett klumpigt försök att själva få tag i maten de sitter på. De vägrar göra som de ska och de leker och busar.

Skillnaden mellan sättet vi jobbar och sättet volontärer som jobbar med barn jobbar gör att vi inte fäster oss vid pandorna på samma sätt som de fäster sig vid barnen. Vi kommer inte komma hem som nya människor med en ny syn på livet. Vi kommer inte komma hem med vänner på nya spännande platser. Det vi redan visste var att Kina var ett land med fattigdom och rikhet. Att folk jobbar längre, jobbar hårdare. Vi åkte inte hit och förväntade oss att det skulle vara som i Sverige och har därför inte blivit chockade över intrycken vi fått.

Vad vi däremot kommer ta med oss av denna resa är att invånarna i Kina väldigt gärna vill se ut som oss. Blåa, stora, öppna ögon vore deras dröm. Vi har lärt oss att ”kinamat” som serveras i Sverige har ganska lika smaker, bara ett helt annat utseende. Ett exempel är bambuskott. I Sverige har de en gulaktig färg medan i Kina går de och plockar bambuskott på andra sidan gatan och färska bambuskott är gröna och nästan aldrig strimlade eller i skivor. Ska försöka fota maten någon gång, men man glömmer alltid bort det. Vi har lärt oss att människor här är trevliga och vill hjälpa till. Vi har lärt oss att trafikolyckor händer hela tiden. Varför? Inte på grund av mängden bilar utan på grund av bristen på trafikregler och trafikvett. Folk åker slalom mellan bilar och kommer någon i vägen så tutar man. Till och med bussar kör på det sättet. under vår första timme i Kina hade vi sett en bilolycka där tre bilar var inblandade, däribland en taxi.

Sist, men inte minst, så har vi lärt oss att uppskatta svenskt toapapper. Det som finns här i Kina är rent ut sagt värdelöst.