Vid incheckningen träffade vi Tina, en person som kommer ha hand om oss under volontärresan, och fick lite information om var vi skulle på sightseeing så vi kunde hoppa över det under vår fritid imorgon. Hon var verkligen jättetrevlig och det kändes som att hon var glad att vi vill hjälpa till.

Eftersom vår dygnsrytm inte är vad vi vill att den ska vara så var vi extremt trötta när vi kom till vårt rum. På grund av detta valde vi att stanna och vila en stund innan vi gick ut och såg oss omkring. Vart vi än gick stirrade folk jättemycket och inne på affärer följde personalen efter oss som att de inte trodde på att vi var lagliga bara för att vi inte såg ut som alla andra.

Vi testade köpa någon mjölkdryck på ett ställe och stötte genast på kommunikationsproblem. Men tillslut skrev han ner en summa och det löste sig. När vi skulle köpa vatten och lite saker som vi glömt ta med oss stötte vi på ännu ett kommunikationsproblem. Tillslut löste sig även detta. Det är väldigt få som kan engelska här så man blir glad om den man försöker prata med förstår vad man menar även om det innebär att man måste använda andra metoder än tal.

På väg till vandrarhemmet igen bestämde vi oss för att äta. Vi stannade utanför ett ställe som har den kända maträtten hot-pot. Hot pot är när man doppar rått kött, grönsaker och liknande i kokande vätska med massa kryddor. Vi var osäkra om vi skulle gå in eller inte, men tillslut lyckades personalen övertala oss när vi såg att menyn hade bilder och engelsk översättning. Det var en lyxig restaurang, men eftersom det är en grej vi ville testa så tyckte vi att det var värt det. Vi fick hjälp av en engelsktalande person först vilket var skönt. Sen när vi hade kokande buljong framför oss och kött och andra saker på fat bredvid såg vi väl ut som riktiga turister så en annan anställd hjälpte oss trots att hon inte alls kunde engelska.

En trött Ariella vid en nystartad hot pot!

Det blev mycket skratt trots att vi var riktigt trötta så vi betalade med nöje våra 126 yuan (för en middag för tre personer) och gjorde även något som hela restaurangen tyckte var oväntat: Vi gav dricks. 14 yuan i dricks fick personalen att stå med gapande munnar och den engelsktalande killen bugade sig och sa ”thank you” två gånger. Tänk så glada folk kan bli för något som för oss bara är småpengar.

14 yuan = 14 kronor