Idag har vi plockat skit i större delen av inhägnaden till en panda. Det fanns mögligt, ruttet och torkat bajs vilket inte är jättekul att ha att göra med. Som tur är (inte direkt) fick vi hjälp av tre amerikanare som var där för en dags volontärarbete. De var kanske inte jättebra på att förstå vad som skulle bort och vara kvar så de rensade mest ogräs. Pandor skiter inte ogräs. De skiter små flisor man får stickor av. Vi fyllde fyra suptunnor med denna ljuvliga bambudeg.
Efter all skitgöra fick vi mata pandorna och min panda hade väldigt god aptit. 400g pandakaka, två morötter och två äpplen gick väldigt snabbt.
Nu sitter vi med ömma fötter efter att ha gått säkert en mil och skriver varsitt blogginlägg om skit. Imorgon bär det av till Chengdu för att inhandla mjölkte och njuta lite av stadsmiljön.
Kommer ni att få klappa pandorna? eller är det farligt? Det är en dröm att få se en livs levande panda men är dom snälla? Kina känns så annorlunda. Hur är det att vara där? Trivs ni? Ni måste bli behandlade som kändisar?
Vi kommer troligtvis inte få klappa pandorna eftersom det är ett rovdjur som inte gillar nya människor. Även de som arbetat med pandorna länge är väldigt försiktiga. Pandor är snälla, men man bör vara försiktig eftersom de har klor och tänder som kan skada en.
Kina är ett land där man får kommunicera utan att använda ord i de flesta fallen. Vi förstår inte kinesiska och de förstår inte engelska så man pekar och gör handrörelser. Vi trivs jättebra här. Folk är trevlig och de få som kan engelska testar gärna sina kunskaper. Man blir fotad ganska ofta eftersom man ser annorlunda ut. Fotar en vågar fler fota och tillslut står en hel drös där för att de tror man är känd.